Ibland kan allt kännas hopplöst, minsta grej kan få en att undra, om man gör rätt, och man tvivlar på sig själv. Det var något så fjantigt som två (ja till å med två, inte bara en!) som har avbokat sin kursplats i november, eftersom de ska gå en annan kurs istället som börjar tidigare. världens simplaste sak egentligen- för de är ju rastlösa att börja kursa på en gång, och nu kom det upp en chans att börja några veckor tidigare! Men genast börjar tankarna- hrm varför avbokar de EGENTLIGEN? Det är nog inte att de vill börja tidigare- det är nog jag. jag ÄR inte bra nog.
Då känns det så himla dumt när man tänker- jag har aldrig träffat dessa människor ens, så de kan ju omöjligt veta om det är bra eller inte, och responsen från utvärderingar (och de allra flesta deltagarna vill faktiskt gå fortsättningskurs...) så de som gått tycker ju uppenbarligen att de lärt sig massor. Men i dåliga stunder kan vissa småsaker verkligen sätta tankarna och självkänslan ur balans!
Då tycker jag det kan vara bra att bara rensa huvudet, gå en långpromenad, träffa någon härlig vän, eller prata en stund avkopplande i telefonen med någon man inte pratar med ofta, men som fyller på depåerna med energi, självförtroende och glädje! Då känns det plötsligt inte lika jobbigt med två avbokningar, utan då betyder alla de andra bokningarna och lovorden efter kurserna mycket mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar