Dag 1 - Presentera mig själv

Mitt namn är Jenny Kristin Hedin. Föddes 23 augusti i Östersund, precis emellan lejonet och junfrun. Kanske därför jag ibland känner mig lite personlighetsklyvd, ;) hihi... Har vuxit upp som enda barnet och lite bortskämd i villa i torvalla.
Var en hästtjej som hängde på Tanne nästan varje dag, drömde om en egen häst, tyckte vi kunde göra om garaget till stall. Blev dock aldrig en egen häst, dock en hund, en underbar golden retriever som hette Ronja.

Åkte till Brighton på språkresa efter åttan, gick internationell klass, och fick verkligen utvecklas till att bli självständig, och klara mig själv då. Känner att mycket i mitt liv blev annorlunda efter den resan, innan var jag blyg och vågade ofta inte säga vad jag tyckte, men efter det vågade jag stå på mig, säga min mening och gå mot strömmen.

På gymnasiet gick jag Medieprogrammet, då hittade jag verkligen hem, trivdes hur bra som helst, både med klassen, med skolan, med lärarna... Så underbara tre år var det. Fick stipendie som bästa elev i rörlig bild.

Efter gymnasiet valde jag att flytta hemifrån, ville klara mig själv, se något annat, bli vuxen! Flyttade till en skola i Övik, där har jag träffat vänner som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, men skolan i sig var bedrövligt dålig. Det bästa var Tobago, vår resa till paradiset där vi filmade och gjorde en egen film. Jag gjorde en film om Goatracing, Tobagos svar på trav. Knäppt, annorlunda, roligt. precis som det ska va!

Hamnade på olika lärorika arbetsplatser som Mix Megapol, Expressens Radio, underbar period men mycket mycket jobb, och prestationsångest. visste att jag gjorde ett bra jobb, men alltid lite ångest av att misslyckas, och inte prestera på topp en dag. Då skulle jag troligtvis bli utbytt mot någon annan, mediejobb är ju hett eftertraktat, så alltid någon som ville ha ens jobb.

Mamma köpte Du&Ja coffeebar till mig, och ett nytt jobb och nya överraskningar väntade. inte visste jag att det var så fantastiskt kul att ha café! alla arbetsdagar blev som en enda lång fika med kompisarna, samtidigt som det var mycket jobb, men bara roligt. Dock saknade jag min pojkvän, och saknade vännerna från östersund, så till slut kände jag att det blev viktigare än jobbet, och vi sålde och jag flyttade tillbaka hem. i samma veva som jag började på du & ja var jag med i en trafikolycka, och sedan dess har mycket ändrats. tränade flera gånger i veckan innan det, efter det blev det väldigt annorlunda, med sjukgymnastik och värk. men värken är inte lika stor som den psykiska skillnaden, plötsligt så kände man att det man ansett viktigt tidigare kanske inte var lika viktigt längre.

Efter cafét valde jag att börja plugga, skaffa vovve, som blev till vovvar. köpte hus, skaffade kennel, slutade plugga och började jobba där jag jobbar idag, på Statoil. På Statoil har jag utveckats mycket, bla så har jag lärt mig att vara lite mer "hård", säga ifrån och säga till när det inte riktigt är rätt. Innan har man lärt sig att kunden har alltid rätt, men där har jag mer lärt mig service som det ska vara, hur jag tar en uppretad kund som anser sig ha rätt- men vi vet att det är fel... och göra det på ett bra sätt! :)

Hundintresset gjorde att jag utbildat mig till instruktör, håller på med hundsporter, fått vänner för livet och massa annat! det är Kärlek!
Nu är jag mitt inne i att driva eget företag, och förra gången var det mer en klackspark, nu med blod, svett, tårar, ångest, rädsla för att misslyckas... Nu är det bara jag, nu står jag ensamt stark. För jag anser att jag är stark! livrädd, men vågar! det är mod för mig!

Brukar få höra att jag lätt får med mig människor runt omkring, att jag är sprudlande av glädje. att jag är rak men lätt att ha att göra med. Men samtidigt finns en annan sida, den som är rädd för att misslyckas, få kritik, behov att ha fina vänner runtomkring mig. ett stort behov av uppskattning av det jag gör. Tror det är svårt att komma mig riktigt nära, men skulle gå över lik för mina vänner. och för att nå mina mål. lever sällan i stunden, lever alltid att det blir bättre sen, vilket är både bra och dåligt. en motgång är sällan ett hinder, bara en utmaning att ta sig fram. kan även ibland gå in i min bubbla, och glömma att världen runt om fortfarande fortsätter.... Har även ett stort behov av att vara ensam, tror det är en av skälen att jag trivs så bra hemma, där man kan vara sig själv och får tänka, utan störning.

Det bästa som har hänt mig är min fina, fina, fina dotter Tilde. Det är för hennes skull jag jobbar hårt nu, så hon ska få en nöjdare och gladare mamma, som inte alltid är trött, och less. för hennes skull behöver jag göra något eget, för då mår jag som allra bäst.

Är en typisk entreprenör, ser allt som en affärsidé. Just nu är jag nöjd med vad jag åstadkommit, men vet inte om jag kommer ha kvar butiken för alltid, vill ju alltid utvecklas och göra det som gör mig lycklig, och ger mig något att bita i...

Säker på att positivt tänkande är nyckeln till LYCKA. Älskar boken "the Secret" där man lär sig att inte fastna i dåliga tankar, för då kommer olyckan till oss. Positiva, glada tankar drar till sig positiva och glada händelser. Vi skapar vårt liv genom våra tankar! :)
Har dock svårt att se begränsningar i min förmåga, och obland sätter sånna tråkiga saker som pengar stopp för dem... i husrenovering bla. mitt hus är verkligen ett potensiellt drömboende, dock en liten bit kvar, men det var det jag såg när vi köpte det... :)

Beroende av block, har block och penna överallt! vid sängen, soffan, jobbet, bilen, toan... man vet aldrig när man måste skriva av sig och reda ut tankarna, och då måste jag bara ha ett block i närheten. Nästan perverst lycklig känner jag mig när jag har ett nytt, fint, okladdat block, som bara väntar på att skrivas i.. :P

Belv ett lite kaotiskt inlägg, men det känns som det är jag!