jag har tränat lite med greta efter de andra, husse och vovvarna, har gått å lagt sig. och eftersom det blir en del godisätning när man tränar, så skulle jag gå en promis med henne innan vi gick å la oss.... kul. det gick ju skitbra. vi kom 500 m sedan ställer hon sig och stirrar rakt in i det kolsvarta mörkret till skog, och tokmorrar dovt. nog för att en 5 mån valp har lite spöken i huvudet, men fasiken va svårt det var att fortsätta promenaden, jag asmörkrädd, greta asmörkrädd, och en stor, mörk skog där en massa vilda djur gömmer sig, och studerar oss, för att när som helst flyga ut och äta på oss. "Nä, nu går vi hem", sa jag till Greta, och det va visst startskottet för att hon skulle vända på klacken, och rusa hela vägen hem.
Vilken bra beskyddare man har. då fick jag gå själv, med en klump i halsen, hela vägen hem, och snabba steg var det, kan jag lova!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar